Jävla förvärkar!!! Kan det bara inte sätta igång? Blir bara värre och värre för varje natt som går.
Men även fast det gör ont så är man glad och hoppas att det närmar sig!
Känner mig känslig nu. Har faktiskt inte varit det tidigare speciellt utan mer hett temprament! Nu räcker det bara att mogge klappar om mig och frågar hur jag mår så kommer tårarna.
Som igår natt när mogge vakna av att jag hade ont (märkte inte äns att jag stönade) så han gick upp och hämta Alvedon och värmde riskudden. Höll mig i handen tills alvedonen började verka. Då blev jag så rörd och då kom tårarna. Haha!
Nu på morgonen gick jag själv upp och tog Alvedon och värmde riskudden och gick och la mig igen. Då kom han och kröp in under täcket och strök på magen, höll i handen, frågar hur jag mår och pussar på pannan. Då kom tårarna ordenkligt! Jag är ju inte ledsen över huvudtaget utan jag blir bara så rörd när han gör sådär. Haha!
Samtidigt som man har så hemskt ont så är det den bästa känslan jag vart med om.
Konstigt eller hur? :)
Nu ska jag försöka somna om en liten stund innan jag ska hämta mormor.
Godnatt/Godmorgon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar